**
    Sandrews, Luleå: Gingerbread man (Pepparkaksgubben)
    Regi: Robert Altman
    Manus: Al Hayes och John Grisham
    Tid: 1 tim 54 min
    I rollerna: Kenneth Branagh, Embeth Davidtz, Robert Downey jr, Daryl Hannah,
    Robert Duvall, m.fl.

    God start för pepparkaksgubbe som spårar ur

    Nej, sommarens biopremiärer bjuder inte hittills på några guldkorn eller
    överraskningar. Pepparkaksgubben börjar bra men utvecklas till ännu en
    dussinthriller som inte räddas av varken Kenneth Branagh, Embeth Davidtz, eller
    Robert Duvall. Visst hopp stod till den namnkunnige regissören Robert Altman
    som förförde mig med Short Cuts (1992). Men icke. Tyvärr hade inte John
    Grishams manus heller mycket att bidra med.
     Filmen börjar lovvärt med en mustig kameraåkning över Ogeechee river
    nära Savannah i Georgia. Någonting dolskt vilar över stämningen. Orkanen
    Geraldo är på väg att svepa in. Regnet döljer och grumlar ihärdigt. Advokaten
    Rick Magruder (Kenneth Branagh) är på väg hem från en rättegång. Han har just
    vunnit ett viktigt mål och möts av en överraskningsfest till hans ära.
     Efter partyt är han full, kåt och lättlurad. Mallory Doss, en av servitriserna
    från festen (spelad av Embeth Davidtz), får sin bil stulen. Rick skjutsar hem henne
    i regnet. Någon har brutit sig in i huset. Mallory säger att det är hennes far som
    förföljer henne. En barfota sinnesrubbad "white trash" som borde spärras in.
    Regnet smattrar, våta kläder dras av och hon står naken i en minnesvärd scen som
    luktar David Lynch i sin drömska och otäcka lockelse. Det blir en kropparnas
    kärleksafton.
     Men efter denna kryddade inledning åker filmen in i det traditionella och
    förutsägbara thrillerspåret. Advokaten Rick tar sig förstås an att få fadern
    inspärrad. Ganska tidigt förstår vi att det hela är en fälla. Gissningstävlingen
    börjar. Vem lurar vem och varför? Var den där scenen till för att informera eller
    vilseleda mig?
     Inte nog med att rättegångsscenerna förpestar. Nu har filmindustrin
    dessutom förgiftats med dröser av samtal i mobiltelefoner, dryga dussinet i detta
    epos. Det blir sannerligen trist i längden.
     Och redan den gamle Aristoteles visste att en trovärdig handling måste vara
    logisk. Busarna i denna berättelse går en osannolik omväg för att nå sitt mål.
     En thriller som  passerar tämligen spårlöst förbi, även om den korta stunder
    erbjuder viss spänning och lömsk atmosfär i USA:s blöta söder.

    © PELLE LINDBLOM
    Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens tillstånd. Vid citering, ange källa.
    Till Journalisten Pelle Lindblom

    E-post