Tölpig råhet och flickor som struttar omkring topless
Den transylvanska legenden om vampyrer är åter ämne
för filmvärlden i en plump version gjord av
skräckfilmsregissören John Carpenter. Jag vet inte
om han egentligen imponerat förut med sina Alla
Helgons Blodiga Natt, Flykten från New York och Big Trouble
in Little China. I vart fall har han nu gjort en slaskigt blodsprutande rulle
som jag definitivt avråder feminister och våldskänsliga från
att beskåda.
Med James Woods i huvudrollen går vi på vampyrjakt
i modern tid. I New Mexico turnerar nämligen en attackgrupp vampyrjägare
med katolska kyrkan som uppdragsgivare och finansiär.
Varken kors eller vitlök hjälper. Dessa vampyrer
måste pålas i hjärtat och vinschas ut i solljuset för
att gå hädan.
Gruppen stöter förstås på en riktigt
elak vampyr. Den ursprunglige Valek (Thomas Ian Griffith),
vampyrernas vampyr, är på jakt efter ett kors som
ska göra honom och hans underhuggare immuna mot solljuset.
John Carpenter vädjar till våra mest primitiva
lustar. Det börjar tidigt i filmen med sprutande blod,
avhuggna huvuden och kroppar som klyvs på mitten blandat
med unga flickor som, föreställande
prostituerade, struttar omkring topless.
Tonen är rå och kvinnoförnedrande. Till
och med en chauvinist som jag reagerar. Det är samtidigt
svårt att förstå om filmmakarna menar allvar
eller driver med mig. Men någon urskuldande humor finner jag dock inte.
Snarare blir den tölpiga råheten bara värre filmen igenom.
Möjligen att John Carpenter får en liten halv
guldstjärna för den bluesinspirerade filmmusiken. Men
även den tenderar att mala på tills man tröttnar.
Nej, ärligt talat, det här var ingen höjdare
direkt.
© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens
tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom