Glitterrockens motsvarighet till Woodstock
Det här är en film som egentligen inte går
att betygsätta i traditionell mening. Velvet Goldmine är
nämligen en personlig, ganska udda engelsk produktion med
både manus och regi av Todd Haynes.
Den handlar om reportern Arthur Stuart som får i
uppdrag av sin tidning att göra ett efterhandsknäck på glitterrockstjärnan
Brian Slade som för tio år sedan brände sin egen karriär
och berömmelse genom att på scen fejka sitt eget mord.
Det visar sig att reportern Arthur i sin ungdom haft Brian
Slade som sin absoluta idol, en stjärna som i både symbol och handling
levde ut generationens drömmar om uppror och androgyn frigjord
bisexualitet. I jakten på rockstjärnans förflutna
väcks Arthurs egen ungdom till liv. En trevande tid, på jakt efter
svaret på om tonårsdrömmarna verkligen gick att leva ut.
I takt med att reportern kommer historiens realitet närmare
blottas också sanningen om megaidolen.
Det ser mer och mer ut som om den store Brian Slade bara bestod
av tunn fernissa.
Av den fiktive rockidolen växer en hybrid fram av
alla de masstillverkade stjärnor som glittrat och
knastrat under skivspelarnålen under 70- och 80-talen.
Jag tolkar det som en nidbild av en ytlighetens mästare, nämligen
hermafroditen och sångaren David Bowie.
Och om jag inte missförstår regissören
alldeles är detta också ett försök till uppgörelse
med just
ytligheten. Bisexualiteten och upproret i tonåren var
allvar för reportern Arthur. Efterforskningarna visar däremot att
det för storstjärnan Brian Slade inte var mer än söt glasyr.
Drömmen om drömmarna krakelerar.
Filmen är självfallet proppfylld med musik av
grupper och artister som Gary Glitter, T-Rex, The
Stooges och Roxy Music. Men (ironiskt nog) motsatte sig David
Bowie att hans musik skulle få användas i filmen.
Även om jag sympatiserar starkt med temat som filmen
försöker greppa och imponeras av
skådespelarnas trovärdiga prestationer, blir det
tyvärr för mycket badande i glitterpop och ytlighet.
Tämligen långtråkigt helt enkelt, för
ytan blir aldrig mer än ointressant yta. Kan ytlighet någonsin
bli
intressant förresten!?
Trots detta kanske Velvet Goldmine har förutsättningen
att bli glitterrockarnas motsvarighet till
Woodstockfilmen.
© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens
tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom